Redan för hundratals år sedan kan man väl utgå ifrån att husmödrar använde sig av den primitivaste av alla koklådor, d v s att stoppa grötgrytan under täcket för att gröten skulle kunna svälla färdigt medan hon kunde sysselsätta sig med något annat än att stå och röra på spisen och stoppa in mer ved.
Satsningen på koklådor kom sedan i slutet av 1800-talet och framför allt under första världskriget, då det experimenterades med den optimala varianten. En koklåda är en isolerad låda eller korg, där man placerar en långkok, som först får koka 15 - 20 minuter på spisen och sedan bli färdiga i sin egen takt. Fördelen är att man slipper oroa sig för överkok och vidbränning, d v s en koklåda behöver ingen passning. Man ska dock vara lite försiktig med långkok av kött, i alla fall om man låter grytan stå längre än nödvändigt, för då kan det bildas bakterier. Naturligtvis innebär koklådan en hel del energivinst också, men på den tiden när man ändå hade köksspisen igång hela dagen för värmens skull, var det ingen direkt vinst att tänka på att spara energi vid grötkokningen (bara arbetstid). Och om man t ex har eluppvärmning kan ju knappast en eller annan omgång ärtsoppa spela så stor roll för elkostnaden. I Väst-Berlin under den tiden som Sovjet försökte svälta ut staden och det bara fanns el ibland, så var koklådan mycket användbar även under efterkrigsstiden.
Det har rentav funnits koklådefabriker. Åtminstone en i Sverige, såg jag när jag läste en artikel om blåbärsflickor (!). I Tyskland ingick en välkonciperad koklåda i det s k Frankfurter Küche som konstruerades 1926 av den österrikiska arkitekten Margarete Schütte-Lihotzsky för mindre stadslägenheter, där de gammaldags köksmöblerna som olika skänkar, inte fick plats. Dessa kök var revolutionerande och sattes in i ett lägenhetsprogram i Frankfurt åren därefter. Tyvärr var de inte helt färdigutvecklade och man hade inte heller frågat hyresgästerna, som inte var så mycket för nymodigheter, så de slog inte igenom just då. Sedan fick man, som vi vet, annat att tänka på i Tyskland, och arkitekten själv var bl a med i motståndsrörelsen. Visserligen propagerade även Erna Horn (författaren till hushållsböckerna som jag refererar till ibland) liknande kök av annat märke, men det tog nog bra lång tid innan den sortens moderna kök sedan blev standard i Tyskland. Däremot var svenskarna väldigt snabba på att ta emot idén. Det var faktiskt något nytt för mig, att de svenska standardköken bygger på Frankfurts kök. Långt senare, 1989, fick arkitekten ett pris av IKEA foundation. Hon dog år 2000 vid 103 års ålder.
Jag har sökt i internet efter koklådor. Min egen koklåda består av en kylväska som jag stoppar upp med tidningspapper för att skydda plasten och få bättre isolering, men jag är inte helt nöjd med den och funderar på om jag skulle satsa på något bättre. För risgrynsgröt och ärtsoppa är koklåda absolut fantastisk.
