Jag hittade receptet hos lamiacucina.wordpress.com och det ska var perfekt ur stärkelse-konsistens-synpunkt, men jag orkade inte läsa det vetenskapliga, utan testade bara.
Det ska konstigt nog vara fast potatis, och inte vanlig mjölig mos-potatis. Tvätta den noga för skalen ska användas.
Skär 500 g potatis i 2 cm stora bitar och lägg dem i 1 l vatten som har 80°. Håll temperaturen på 72° plus minus 2° i 30 minuter. Spola av potatisen under rinnande vatten tills den är alldeles kall. Tydligen ska den vara "gelatiniserad" sen, men det märkte jag inget av. Tyvärr är den inte tillräckligt kokt för att kunna ligga i luften utan att bli missfärgad.
Koka samtidigt upp skalen med 170 ml mjölk och låt dem dra i den heta mjölken i 15 minuter. Sila av, det ska vara 150 ml kvar och tillsätt 70 g smör, samt smaksätt med salt, peppar och muskot. Värm upp före användning.
Koka upp saltat vatten och lägg i potatistärningarna och koka färdigt. Häll av vattnet, låt potatisen ånga av ett tag och pressa i potatispress. Pressa sedan moset minst två gånger genom en fin sil och häll på den varma mjöl-smörblandningen. Vispa igenom, så det blir luftigt. I originalreceptet anges att man ska använda någon nördig visp med värme, men jag vet inte ens vad det är för något. Hur som helst blev inte moset klibbigt fast jag vispade det med ballongvisp. Konsistensen blev mycket fin och luftig, fast jag vet inte precis om det blev så otroligt mycket bättre än vanligt mos att det extra jobbet lönar sig.
Det intressanta är att en del som kommenterade på Lamiacucina påpekade att de brukar koka med potatisskalet inknutet i en duk när de kokar potatis, precis som en del kokar med sparrisskal vid sparriskokning, för att få mera smak.
Ja, och så var det inte så bra att grilla de hemgjorda thueringer-korvarna, för de blev torra. Det är bättre att steka dem i fett. De innehåller inte så mycket fett precis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar