onsdag 28 juni 2017

Kaspressknödel, Schupfnudeln, Saumagen



Kaspressknödel är en sorts vegetariska biffar på överblivet bröd och ost. Det är en rätt som traditionellt serveras i köttbuljong, men små kaspressknödel är också goda med sallad. En fördel är att man kan göra dem i god tid och frysa in, t ex när man förbereder en österrikisk buffé. Ovan en dubbel sats, 38 st små kaspressknödel, som jag tog ut med glasskopa och formade med fuktiga händer.


På den här bilden är de stekta och svalnar på hushållspapper för att överflödigt fett ska sugas upp. Jag tror att jag ska värma upp dem på en plåt ovanför några strudlar före serveringen.

 

Här är en liten sydtysk cross-over rätt. Man brukar inte servera Schupfnudeln med Saumagen. Däremot båda med surkål. Krautschupfnudeln är ett känt begrepp och det passade väl bra att servera Saumagen nu när denna rätts mest kända förespråkare, Helmut Kohl, bärs till graven. Även om det rör sig om hemmagjord Helmutkorv, så är faktiskt potatisnudlarna färdigköpta. Jag stekte dem lätt, blandade i surkål och stekte även korven på sidan.



måndag 26 juni 2017

Rabarberpaj och Paris-Brest



Rabarbern växer inte direkt så det knakar i vår trädgård, men i år har den faktiskt varit värd att skörda av i mindre skala. Jag hade inte lust att göra något jättekomplicerat recept, men här kommer en efterrätt som jag funderade ut själv.


I botten är det en mördeg på 1 del socker, 2 delar smör och 3 mjöl. Jag tryckte ut den i formen, för eftersom det inte var något ägg med nu, så var den litet smulig. Pajskalet gräddades för sig. Smulorna ovanpå gräddade jag på bakplåtspapper. Själva pajen är alltså inte ugnsbakad. Bara botten och toppen. Inuti den något avsvalnade pajen finns först ett lager vaniljkräm, där litet vit choklad fick smälta i, medan den ännu var varm, men inte jättehet. Ovanpå är ett lager avsvalnad rabarberkompott. Högst upp ser man de separat gräddade smulorna på mjöl-smör-brunt socker (proportioner litet på en höft).
Paris-Brest har jag ju gjort en gång förut. Den här gången tänkte jag göra den med en lätt smörkräm. I en kokbok hittade jag nämligen ett helt annat recept på vaniljkräm, där jag i o f s inte vet hur konsistensen skulle bli med just de proportionerna, och där man blandar ner ägget och smöret i den fortfarande varma smeten. När man gör en smörkräm med vaniljpudding kan det nämligen annars hända att blandningen skär sig, så jag ville testa det här knepet. Men krämen verkade inte vilja bli tillräckligt fast (pudding på 2,5 dl mjölk och 125 g smör), vilket den i o f s kanske hade blivit om den hade fått stå tillräckligt länge i kylen, vem vet, så jag blandade ner den i 3 upplösta blad gelatin och då blev konsistensen jättebra. Ja, krokantmassa hade jag också i, dock något för litet för att få den optimala smaken, tror jag. Dessutom kan jag ju tillägga att ringarna/cykelhjulen var gräddade i förväg och djupfrysta. Jag värmde upp dem i 150° och det gick bra; delade dem, spritsade och lade på locket. F ö var vaniljpuddingen i båda fallen gjord på halvfabrikat, visserligen den bättre varianten med vaniljfrön, men ändå klart fuskigt.

måndag 19 juni 2017

Sehr gut! Den goda tyska maten


På bilden maultaschen - en sorts tyska ravioli -som inte förekommer i boken

Andreas Froebrich har tillsammans med Ring P1-Tomas Tengby gett ut en kokbok på svenska om det tyska köket, vilket är en väldigt bra idé. Men syftet är lite oklart i o m att en del recept inte är de traditionella, vilket jag tycker är ett misstag när det gäller att introducera tysk mat för svenskar. Jag bläddrade snabbt igenom boken och vid första åsynen var jag positiv. Sedan började jag läsa recepten och titta noga på bilderna, blev konfunderad och var tvungen att kolla upp den här kocken. Tja, han är född i DDR och hans "sydtyska" recept är rätt speciella, vilket tydligen märks även på hans arbetsplats. T ex ostspätzlen smakar inte som den gör i Schwaben, enligt kommentarer på nätet. På Bierhaus ska man nog helst äta korv, för den importeras från en slaktare Tyskland och är tydligen fantastisk. Men jag hittade t ex en kommentar om att äpplestrudeln där hade för tjock smördeg. Fast förhoppningsvis menade personen strudeldeg.

Här kommer gnället vad gäller recepturvalet i kokboken:
Pickles kallar han det första receptet. Det är nog så sant att tyska kockar utanför Andreas region inte lär sig att göra sura inläggningar inom läroplanen, men å andra sidan är det ingen konst.
Solei. Tyvärr äts inte inlagda ägg särskilt mycket, men de är både goda och var en gång typiska.
Rollmops. Det är ättikssill, som lagts in i rullar. Skitsur, i o f s. Som Bismarckssillen.
Sauerkraut. Grundrecept. Inget fel på det.
Pumpasoppa. Äts ofta, men kan tillagas i princip hur som helst.
Lax med söt senap. Inget speciellt tyskt recept.
Råkostsallad. Tja, den kan göras precis hur som helst.
Leipziger Allerlei. Det är verkligen kul att det här kräftreceptet är med, för de flesta tyskar känner bara till den tråkiga burkvarianter utan kräftor och murklor.
Forelle Blau. Det är ett typiskt recept, men hur han på fotot har lyckats bränna vid fisken som ligger på en plåt är mig en gåta. Den sjuds ju bara i ättiksvatten - och den blåa färgen uppstår när den färska fiskens slem kommer i kontakt med det sura!
Sauerbraten. Fast han kunde ju ha nämnt skillnaden mellan t ex den från Rhenområdet och den från Franken.
Ostknödel med rödkål. Varför valde han inte ut den vanliga brödknödeln utan ost? Den är klart vanligare och mycket mindre mastig till kötträtter. Den med ost brukar man steka utplattad, fast bara i alpområdet. Kaspressknödel. Den ska jag göra till min Wienerbuffet.
Oxrulladerna. Det typiska receptet är oxrullader fyllda med fläsk/skinka och gurka och senap. Inte med surkål. Serveras oftast med rödkål.
Ankreceptet. Ingen aning om det fungerar, men det tar 11 timmar i ugnen. Hjälp. Knödlarna till är säkert bra.
Potatissalladen får ett klart minus, för det är ett hittepårecept. Det finns två huvudsakliga varianter i Tyskland. Den nordtyska potatissalladen görs på majonnäs och den sydtyska på buljong. Den senare är verkligen jättebra och skiljer sig från den svenska. Fast det kan förstås vara gott med majonnäsvarianten ibland.
Kässpätzle får ett ännu större minus. Det räcker inte med tråkig emmentaler. Det ska vara minst en ostsort till, typ Gruyère, bergsost och helst en stinkig till, men okej, det är sorter som är svåra att få tag på i Sverige. I varje fall de två sorter som finns måste man ha med. Jag betvivlar dock att man får vettig spätzle genom att klämma dem genom en potatispress. Det finns spätzlepressar med större hål och det finns spätzlehyvlar. Köpes i stora delar av Tyskland. Skrap-metoden är något man ska ha i blodet.
Bierbraten. Tja, det finns säkert ett sådant recept.
Schupfnudeln. Jag har aldrig hört talas om att de inte steks för att få en fin yta. Tysklands svar på gnocci. Fast uppstekt. Precis som spätzle gör man dem i förväg. Spätzle värms bara upp i smör (eller kokande vatten om det rör sig om jättestora portioner) och schupfnudeln ska ha stekyta. Båda förvaras efter kokningen och före uppvärmningen lufttätt blandade med olja för att inte kladda ihop. Här nämns att man kan blanda schupfnudeln med surkål (det kan man med vanlig köpepasta också), men det kunde ju ha funnits litet mera info om receptet. Fläsket saknas.
Kycklingreceptet är inget speciellt recept, men visst kan man göra så.
Zwiebelkuchen. Utan att kolla upp verkar receptet vara okej. Men den är ju vidbränd på bilden!
Haxe. Fläsklägget är en katastrof. Så får man det aldrig knaprigt och som man ser på bilden är det inte heller det. Bara vidbränt.
Obazdan är också en katastrof. Han skulle ha lyssnat på Edward Blom. Det ska vara camembert (möjligen brie), smör och eventuellt färskost i. Här i Bayern skämtar vi inte om obazda.
Kringlorna har jag inte testat, men det kurserar mängder av skumma recept på nätet. Det är nämligen inte så lätt att få till Brezlar. Särskilt inte om man kör amatörsättet med bikarbonat, för då håller kringlorna inte formen. På bilden har de troligen gjort proffsvarianten med lut. Därmed inte sagt att själva degen är den rätta. Men jag kör också med bikarbonat. Eller körde. Tills min maskin brakade ihop av den mycket fasta degen. Lyckligtvis finns det brezlar så det räcker häromkring.
Linsgryta är vilket recept som helst. Kan tillagas som man vill.
Bierkrustenbraten. Kolla på nätet eller den här bloggen för bättre recept. Han har ju inte fått till svålen alls, vilket inte är förvånande med det receptet. Däremot har han lyckats få det vidbränt vid 160°. En prestation! Det här är ett recept som bara bayrare kan till perfektion. Som jag har kämpat med att fixa knapersvålen. Men kolla gärna upp mina erfarenheter!
Saure Zipfel stämmer säkert. Det har jag också lagat någon gång.
Vet inte vad han menar med Brezelbrötchen. De är ju inte doppade i lut.
Såsen till currywurst kan säkert vara bra. Det finns massor av recept och jag är ingen expert. Men myten han presenterar är inte någon som är särskilt känd.
Kalbsleber Berliner Art. Alltså recepten från Berlin - de verkar vara bra.
Örtsoppa med blodkorv. Jätteskumt. T ex den bayerska blodkorven skulle bara smälta och se äcklig ut. Och kombinationen verkar konstig. Varför tog han inte Himmel och jord - klassikern?
Kalbsschnitzel. Jag berättade för en hel bussresa med bayrare att kokboksförfattaren påstår att man inte får säga Wienerschnitzel, utan bara "av wienertyp". Och de ba: va? För det är helt klart att man säger Wienerschnitzel om det är kalv i och "av wienertyp" om man tar billigare fläskschnitzlar.
Weisswurstsalat. Ja, det är ett okej sydtyskt recept.
Schwarzwälder Kirschtorte. Jättetråkigt att han har bytt ut originalreceptet mot sin egen variant.
Quarkmousse. Har i o f s aldrig hört talas om just den här quarkrätten, men den finns säkert någonstans. Ett recept värdigt en restaurang skulle vara söta kvargknödlar, ev. fyllda med aprikoser. Men då är man inne på österrikiskt område.
Knödlar på vetedeg fyllda med blåbär. Det är nog en rätt så sällsynt variant.
Berliner Luft. De flesta recept som jag har hittat är med äpplejuice och inte med vin. Fast okej, varianten med vin verkar finnas.
Flammkuchen. Litet synd att han bara har med efterrättsvarianten. Jag älskar standardreceptet med bacontärningar.
Stollen. Det låter som ett bra recept. Jag brukar dock inte baka stollen själv.

Sammantaget dominerar nog faktiskt "sydtyska" recept. Jag saknar jättetypiska tyska recept som husmoderns matjessill och tysk ostkaka.

Varför han bara rekommenderar öl till maten, är väl för att han jobbar på Bierhaus, men annars brukar man ju t ex dricka rödvin om det är rödvin i såsen.

Den här boken köpte gubben min till mig - 3 böcker för 100 kr! Köp den gärna, få idéer, men kolla helst upp recepten någon annanstans. Och bränn inte vid maten! På den här bloggen har jag testat det mesta. Sök bara!

söndag 11 juni 2017

Lättgjord chokladglasyr med glans



På en fransk blogg var det någon som klagade på att de här glansiga glasyrerna med gelatin är tråkiga. Ja, de blir litet sega faktiskt, men visst är de tjusiga. Hur som helst gav bloggaren receptet på en glansig chokladglasyr som någon kallad Frédéric Bau sägs ha uppfunnit. Jag har inte kollat upp den här personen och hans recept, men jag har testat det, med rätt så gott resultat, tycker jag.


Av nedanstående recept gjorde jag i o f s bara 1/3, annars ska satsen räcka till 10 bakelser eller en tårta.

150 g mörk choklad
250 ml grädde
60 g honung
60 g smör

Smält chokladen över vattenbad och koka upp grädde och honung i en annan kastrull. Häll sedan 1/3 i taget av honungsmjölken över chokladen och rör efter varje omgång smeten alldeles jämn med en sked. Vispa inte. Låt nu blandningen svalna till fingervarmt - 35-40° och rör sedan i smöret. Rör smeten jämnt. Det stod att man skulle mixa den också utan att det bildas bubblor (som i nödfall tas bort genom att sila - och sila och sila - smeten. Men gör inte det. Det blir förstås bubblor. Nu ska man ställa bakelserna eller tårtan på ett galler över ett fat och så sleva över glasyren i ett enda svep per bakelse för att det inte ska bildas lager. Sidorna fick jag inte till på en gång, eftersom de var lodräta, men ovansidan blev fin och jämn och glansig. Sedan strödde jag över hackad pistasch, hackad mandel och litet frystorkade hallon.

Och bakelserna består helt enkelt av rulltårtsbitar. De är istället för tårta till en mig närstående ung man som egentligen vill stoppa klockan à la "Snälla lilla krumelur, låt mig inte bliva stur" i Pippi Långstrump. Det är inte lätt när man vill vara tonåring resten av livet. Men en bakelse och en pizza kan ju trösta litet mot tidens tand. Så det satsar vi på i morgon.


lördag 10 juni 2017

Sparris med jordgubbsvinägrett



En jättetrevlig försommarrätt med det bästa som finns så här års. Vinägretten består av 3 delar olivolja, 1 del (dragon-)vinäger, salt, peppar och nerskivade jordgubbar, samt nedre delen av sparrisen. Sparrisarna hålls ihop (nåja) av ytterst lätt förvälld purjolök. Ännu bättre hade det fungerat om jag hade haft mer än en halv purjolök kvar på längden, för någon rosett fick jag inte till i alla fall.

Tvätta sparris, skala den, lägg den i en fuktig handduk så länge och koka skalet i ca 10 minuter med litet salt och socker. Sila bort skalen och koka upp sparrisspadet igen. Lägg i sparrisen och låt den sjuda i 15 -20 minuter. Använd sparrisspadet som bas för en (sparris-)soppa vid tillfälle.

tisdag 6 juni 2017

Helmutkorven



På tyska heter den här rätten Saumagen (suggmage, grismage), vilket kan låta något oaptitligt, men i själva verket är det bara så att korvmassan fylls och kokas i en grismage. Man kan också använda 9cm konstfjälster. Men jag rullade bara in korven ca 5 cm tjock som en karamell i två lager koktålig plastfolie, ett lager aluminiumfolie och för säkerhets skull i en fryspåse som tål kokning. 

Helmutkorv låter väl mindre läskigt än suggmage, och orsaken till att jag hittade på det här namnet är förstås att det är Helmut Kohls absoluta älsklingsrätt, som han i sin storhets dagar bjöd alla utländska potentater på i en fin restaurang. Rätten serveras ibland med potatismos och surkål och ibland med typiskt tyskt bröd och surkål. Möjligen finns det mera raffinerade sätt, men detta är vanlig enkel husmanskost.


Jag hittade ett recept på internet som jag minskade ner till 1/5 för att testa. Och jag orkade inte plocka fram köttkvarnen, utan köpte färdig köttfärs och mixade de andra ingredienserna i köksmaskinen. Det ska inte vara för fint mixat, eftersom köttkvarnens hålsida ska vara den på 4,5 mm och på bilderna såg det nog så grovt ut.

200 g nötkött
400 g griskött
60 g lök
40 g purjo (jag tog det gröna för att det skulle synas sedan)
200 g potatis
något mindre än en småfranska från dagen innan = ca 50 g
drygt 1 ägg
hackad persilja (oj, det missade jag!)
16 g nitratsalt
knappt 3 g peppar
knappt 3 g mejram
knappt 2 g muskot
1/2 g koriander
1/2 vitlöksklyfta

Hacka grovt, blanda och kör i köttkvarn. Fyll i lämplig form. Man kan visst även göra knödlar, men gör det på egen risk. Sjuds i 82-85° 1minut per mm tjocklek. Fast de verkar ta till med marginal, så jag sjöd också min 5-cm-korv i 1,5 timmar och det blev väl bra. Jag funderad på vad jag skulle använda för kastrull, men sedan tog jag konserveringsapparaten, för där kan man ställa in temperaturen, vilket är väldigt bra. 

Vid serveringen steker man upp 1,5 cm tjocka korvskivor. Jo, men det blev bra, fast jag glömde persiljan.

Om man gör hela satsen 5ggr så stor, så räcker det till en ordentlig fest. 

Spontant känns det som en rätt man dricker öl till, men rätten kommer ju från ett vinområde, så jag tror man dricker Riesling till. Eller vad som helst.
 


lördag 3 juni 2017

Nationaldagstårta



Eftersom jag hade en påbörjad förpackning blå och gul rullfondant i skåpet, tänkte jag att den skulle kunna komma väl till pass till nationaldagen. Det fanns en nationaldagstårtstävling för några år sedan och jag blandade några recept jag såg.

Det här är en rulltårta fylld med hjortronmousse, d v s med hjortronsylt, lagom mycket gräddyoghurt, gelatin och vispad grädde. Den är täckt med tunt utkavlad mandelmassa, som också fanns påbörjad, men så vitt jag vet måste fondant ligga på smörkräm eller liknande, och jag hittade faktiskt ett recept med väldigt litet fett i, för att undvika mastighet.

För en halv rulltårta - den andra hälften fyllde jag med sylt och stoppade i frysen - var följande sats mer än tillräcklig:

50 g rumsvarmt smör
300 g florsocker
25 ml mjölk 

Vispa smöret vitt och pösigt. Tillsätt hälften av florsockret. Det blir bara smulor då, men tillsätt hälften av mjölken och fortsätt att vispa. Tillsätt den andra hälften av florsockret och den andra hälften av mjölken. Ev kan det behövas en aning mjölk till för att få bredbar konsistent. Färgen blir ganska vit, som grädde.

Bred över rulltårtan, gör ev. mönster i och dekorera med den blågula fondanten. 

Det blev faktiskt ganska bra och kakan kommer nog att räcka hela långhelgen.

fredag 26 maj 2017

Traditionella knödlar på nytt sätt



För några veckor sedan var vi på Auer Dult, vårmarknaden i östra München och passade på att kika in i skyltfönstret på det isländska kaféet, Café Blá, men det var stängt. Men vi gick in på värdshuset mitt emot, Wirtshaus in der Au, vilket är väldigt inne nuförtiden med ung, attraktiv personal, ny modern matsedel och massor av unga kunder. De har specialiserat sig på knödlar (Restaurangen Zwickl å sin sida har specialiserat sig på bayerska stora köttbullar - den kan också rekommenderas - och missa inte toaletten - i alla fall damtoaletten har fixats till en kopia av ett utedass med fågelkvitter och gröna kvistar mitt inne i stan.) Ja, hur som helst på Wirtshaus in der Au beställde jag Knödeltrion, som var väldigt trevlig. Och igår kopierade jag rätten.


Det rör sig här om potatisknödlar, kroppkakor i det här fallet på hälften kokt och hälften råriven potatis. Nu var jag så fräck och tog till potatisknödelflingor, som rörs ut i vatten (säsongens nypotatis är i alla fall inte det rätta för knödlar) och det gick jättebra!

Knödel nummer ett var med paprika och fårost på pepperonata.
Knödel nummer två var med bergsost (som gruyère) på spenat.
Knödel nummer tre var med spenat på tomatsås.

Pepperonatan: 4 paprikor i olika färger och 3 gula lökar skärs i fina tärningar och fräses. Sedan tillsätter man litet krossade tomater från burk, men inte för mycket, vitlök, lämpliga provencalska örter och salt och peppar och låter puttra ett tag. Smaka av.

Spenaten inuti knödel tre och som sås till knödel två är helt enkelt fräst förvälld bladspenat med löktärningar, avsmakad med muskot, salt och peppar. Avsmakningen är viktig.

Tomatsåsen gjorde jag i två omgångar. Dagen innan gjorde jag en enkel tomatsås på hackad lök, fräst i fett, litet tomatpuré, också fräst och sedan resten av tomatburken. Socker, salt, peppar, vitlök och litet hackad färsk basilika. Sedan använde jag den såsen som bas. Nästa dag fräste jag små, delade tomater och mera hackad lök i panna, strödde över socker, salt och peppar och tillsatte bassåsen. Samt mycket mera basilika. Såsen blev jättegod.

Knödlarna kan förberedas. När de är formade glider man med fuktiga händer över, så att det inte finns några öppningar dit vattnet kan nå in och lösa upp dem. Koka upp saltat vatten. Lägg i knödlarna och låt dem koka upp. Sedan får de inte koka mera, bara sjuda. Stora knödlar i 20 minuter, mindre något kortare tid. 

Såserna skedade jag i små ugnssäkra formar och värmde upp i vattenbad för att få plats med på spisen.

För övrigt var den mest traditionella knödeln av de tre, den med spenat, klart bäst!


Och i en separat kastrull gjorde jag aprikosknödlar i sockrat vatten. Samma potatismassa och inuti en urkärnad aprikos, där en sockerbit stoppats in istället för kärnan. Rullade i smörrostat ströbröd med kanel och socker och serverade med glass. Som efterrätt tror jag dock att aprikosknödlar på kvargdeg är bättre, men potatisvarianten är också väldigt vanlig.

Jättefin knödelmåltid. Sedan gick vi på operan och såg och hörde Tannhäuser. Tja, musiken var bra, men regissören hade väl fått spader eller nå´t.

 

måndag 22 maj 2017

Stekt torsk med jordärtskockor, picklad rödlök och kaprismajonnäs



Receptet hittade jag hos Coop. Det började med att jag jordärtskockorna hade spridit sig igen från sin plats i en nergrävd bamsehink, så jag fick börja säsongen med att skörda. Det blev i alla fall ett par hundra gram förirrade jordärtskockor, kanske litet mer.

Om man ska lägga in lök, så ska man börja med det, för den ska svalna, och man kan lika gärna göra en större portion när man ändå håller på.

Majonnäsen med kapris (utan vinäger) var rätt trevlig, men jag minskade ner på olivoljan.

Sen litade jag absolut inte på att det skulle gå att rosta halverade potatisar och jordärtskockor på en halvtimme, så jag förvällde dem lätt innan de blandades med squash och olivolja och fick åka in i ugnen. Litet smör och salt på detta. Det tog helt klart en hel del tid hur som helst i ugnen.

Fisken är dubbelpanerad. Det var ganska fina bitar och jag droppade över citron före paneringen också. Så det blev en bra fiskrätt.

söndag 14 maj 2017

Min variant på österrikisk strudel



I juli ska jag bjuda bayrare på österrikiska specialiteter, vilket kan vara nog så förmätet. Hur som helst lagade jag några teststrudlar idag. De två närmaste fick fyllning över hela ytan och de två bortre på ca hälften. De yttre penslade jag med smör och de två mindre med ägg. Med ägg glänser de mera och med smör blir de frasigare. Med 100% fyllning riskerar de nästan att spricka och med 50% är det något för mycket deg. Utseendemässigt röstade gubben min på den minst fyllda penslad med smör och smakmässigt på någon av de mest fyllda. Så det blir nog 2/3-fyllning samt pensling med smör nästa gång.


Ovan den mest fyllda med äggpensling. Receptet för alla strudlarna:

500 g köttfärs
500 g hackad lök
250 g surkål
2 pressade vitlöksklyftor
1 hackad röd paprika
en slatt Zigeunersauce färdigköpt (för grillat - med paprikasmak)
paprikapulver, kummin, salt, peppar

Stek köttfärs. Lägg i den i omgångar i en stor stekpanna. Ta upp den och stek löken på samma sätt. Den ska vara guldgul och ha hunnit gosa till sig. Tillsätt även paprikan och vitlöken. Blanda sedan ner köttfärsen igen och krydda på. Tillsätt sedan urkramad surkål efter smak (szegediner kallas gulasch och annat som man blandar med surkål). I princip har jag haft samma ingredienser i som i gulasch. Förutom öl då. Låt svalna.

Deg:

300 g mjöl
litet salt
125 g ganska hett vatten
1 uppvispat ägg
2 msk olja

Blanda ner vattnet i ägg och olja och häll detta över mjölet och saltet. Gör en deg. Arbeta den ordentligt, gärna 10 minuter. Strudelexperter bankar gärna degen i bakbordet. Dela den i fyra delar och lägg klumparna på ett oljat fat med en varm skål över (jag brukar hälla resten av det heta vattnet i degskålen för att värma upp den och låter den sedan droppa av). Låt degen vila en halvtimme.

Strö mjöl över en handduk. Det blir faktiskt mera lätthanterligt när man delar upp degen, för att inte tala om att man slipper böja strudeln för att få in den i ugnen. Kavla ut den så tunt det går på handduken och dra sedan ut den över knogarna. Jag brukar även dra i kanterna med fingrarna när den ligger ner. Gör detta utan klocka och ringar och håll koll på naglarna. Degen ska helst inte spricka, även om den ska vara lövtunn så att man kan läsa en tidning genom den. Men om den går sönder på något ställe är det inte hela världen. Man får laga det med en bit från kanten. För de något tjockare kanterna skär man bort. Pensla den lövtunna degen med smält smör. Strö över ströbröd. Fördela fyllningen över. Rulla ihop strudeln med hjälp av handduken. Lägg den på en plåt på bakplåtspapper och pensla den med ägg eller smält smör. Gör de övriga tre strudlarna på samma sätt och lägg dem bredvid. Grädda i 180°. Det fick räcka med 30 minuter, eftersom innehållet redan var genomstekt.
 

Här är det den strudeln som hade minst fyllning och var penslad med smör (mest av bottenskrapet, dvs det mjölkiga).

Jodå, det ska nog gå att lura i folk att mitt nyskapade recept är traditionellt österrikiskt. Det skiljer sig nog inte så jättemycket från diverse andra varianter. Så det ska jag laga till buffén i sommar (troligen som enda varma rätt p g a dåligt utrustat kök).

lördag 13 maj 2017

Fyllda duvor i lergryta med rosévinssås och grön sparris



Å min lilla duva, vad du kuttrar ljuvligt, som Fritjof sade till Carmencita. Jag tycker väldigt mycket om en kocktävling som heter Top-Chef, vilken man lättast hittar på Youtube. Efter årets tävling producerades även diverse matlagningsprogram under den titeln, varav ett handlade om några stjärnkockar i franska alperna. Där började de svamla om "barndomens mat", som spunnet socker, kaninstek och små duvor. Eller hur? I varje fall fick jag ett ryck, letade recept på internet (förkastade dock diverse franska sådana som innehöll gåslever och tryffel) och hittade sedan ett tyskt på det pålitliga forumet Chefkoch.de. Och sen åkte jag in till staden, tvingade mig att överkomma min medfödda sparsamhet och inhandlade tre stycken duvor på torget. Och det ska jag bara säga, att för arbetslösa ungdomar på landsbygden skulle uppfödning av duvor och kaniner för finkrogar kunna vara ett verkligt alternativ. Priset per kilo ligger i München på 24 - 28 Euro och varje duva väger ca 400 g. Så det kan ju vara lönsamt att syssla med. Och billigt att starta med i liten skala, till skillnad mot nöthållning!


Brasklapp: Om man gör 4 duvor behövs det nog en jättestor lergryta - jag fick precis i 3 och minskade f ö de andra ingredienserna därefter.

4 duvor, köksfärdiga (jag upptäckte dock lever och hjärta inuti, som gick att använda i receptet)
4 skivor formfranska "fullkorn", utan kanterna
200 g kycklingbröstfilé
eventuell lever från duvorna
50 ml kycklingbuljong
salt, peppar
1 gul lök eller två schalottenlökar 
litet persilja, helst slät
1/4 knippe körvel
smör 
200 ml grädde
mjöl
200 ml rosévin
200 ml kycklingbuljong
20 g (eller så) torkade karl-johanssvampar
ev. bacon

Lägg lergrytan i blöt. Lägg den torkade svampen i blöt i vinet. Hacka löken och fräs den i litet smör. Smula sönder brödet och blanda det med 50 ml buljong. Hacka persilja och körvel. Hacka kycklingfiléerna och levern mycket fint eller kör dem i maskin. Blanda lök, bröd, örter och kyckling till fyllningen. Krydda. Skölj och torka av duvorna. Fyll dem. Lägg eventuellt litet bacon ovanpå. Bind upp dem om du tror att det behövs. Lägg dem i lergrytan. Häll över rosésvampen och buljongen, lägg i eventuellt hjärta och en klick smör och ställ in lergrytan med lock i ugnen. Sätt den på 190°. Enligt receptet i 80 minuter, men det är knappt. Ta sedan hand om skyn och ställ in duvorna i lergrytan utan lock i 15 minuter. Ärligt talat - de blev inte färdiga. Det tog i princip 40 minuter, men sen var de bra.

Blanda litet mjöl med grädde och vispa ner detta i skyn. Låt såsen puttra under lock medan resten av maten blir färdig. Smaka av.

Servera gärna grön sparris och färsk pasta till.

Duvorna smakar vilt! De har rött kött, och blir väldigt möra i lergryta!


onsdag 10 maj 2017

Mandelkakor - Tebröd



Vad kan man göra med överbliven grön mandelmassa från prinsesstårta?

Jo, mandelkakor. Blanda mandelmassan med lagom mycket äggvita, så att den går att spritsa. Forma den efter behag och dekorera som du vill. Här med överbliven smält blockchoklad och litet pistaschmandel. Men gräddningen 8 minuter i 200° gör man förstås innan den eventuellt doppas i choklad.

Randiga gösrullar med inlagd gurka, ingefärsdoftande grönsaker och pepparrotssås



Egentligen tänkte jag laga Fredric Anderssons fiskbullar från en tävling om mat för seniorer, men sen tyckte jag att det verkade litet tråkigt med bara fiskbullar, så jag fick för mig att göra rullar. Underst har jag varvat förvällda purjo- och tunna morotsstrimlor. Ovanpå ligger en gösfilé utan skinn, lätt utplattad under folie och smaksatt med citron, salt och peppar. Sen gick jag ut i trädgården och hämtade några blad perenn målla (Gode Henrik), förvällde den och lade på. En liten bit lax och en liten bit rökt forell har jag mixat med lagom mycket äggvita (för bindningens skull) och klickat på. Sen rullade jag ihop allt med hjälp av plastfolie (som tål kokning), två lager och snodde som en karamell, och dessutom aluminiumfolie. Rullen fick sedan sjuda i 10 minuter. Men ärligt talat var det för mycket jobb egentligen.


Fiskbullarna skulle ha innehållit 600 g nästan valfri fisk, 1 ägg, 1 msk torkad dill, 2 msk citronsaft och 1/2 tsk salt, mixats och sjudits 10 minuter.

Gurkan (1 liten, skivad eller skuren i tärningar) marineras i två timmar i en uppkokt och avsvalnad lag av 2 msk ättikssprit, 2 msk rörsocker, 1 dl vatten, 1 msk dillfrö, 1/2 msk gula senapsfrön och 1 tsk salt. Vid serveringen blandar man i 2 msk hackad dill. Tyvärr är det litet knasigt med fröna som fastnar i mängd på gurkan. Man kanske skulle lägga dem i en tesil.

De s k primörerna är litet broccoli, blomkål och kålrot, samt potatis - men jag tog kålrabbi och morötter, snitsade som bollar, samt broccoli och litet överbliven purjo och målla. De ska kokas lätt och före serveringen vändas i stekpannan med olivolja och 1 msk riven ingefära, samt 2 msk citronsaft. Jag förvällde grönsakerna och lade dem i kallt vatten. Tyvärr hann broccolin bli ful vid uppvärmningen. Det går så illa snabbt att broccoli blir överkokt.

Pepparrotssåsen: Fräs en hackad gul lök i smör. Strö över mjöl och rör om (tycker jag). Häll på 1 dl torrt vitt vin, 3 msk vitvinsvinäger (obs det blir ganska syrligt!) och 2 dl fiskfond/buljong. Häll så småningom på 1 dl grädde och smaka av. Red av med maizena om du gör som Fredric och inte reder med mjöl. Sila av och smaksätt med riven pepparrot efter behag.

Vinbärssmulkaka



Eftersom det här är ett tyskt recept, så har kakan en ordentlig botten också. Dessutom är det här en variant av den tyska ostkakan på kvarg. Lyxigt blir det med mandelmassa och två sorters likör! Det var f ö på gränsen att förra årets hemgjorda cassis var användbar. Tydligen är den inget att lagra. Väldigt bra kakrecept! Men mättande.

300 g mjöl
1,5 tsk bakpulver
150 g socker
80 g malda mandlar
200 g smör
1 krm salt, ifall smöret är osaltat
1 msk vaniljsocker
2 msk amaretto (mandellikör)
100 g riven mandelmassa

Blanda allt utom mandelmassan till en smulig deg. Smörj en bakform med löstagbar kant (26 cm) eller lägg ett bakplåtspapper över. Tryck till hälften av smuldegen till en botten och ställ kallt. Ställ även in resten av smuldegen i kylskåpet.

500 g kesella, kvarg
1 paket vaniljpuddingpulver eller ca 40 g marsan eller maizena plus vaniljaroma (för kokning)
2 ägg
120 g florsocker
rivet skal av 1/2 citron
3 msk vinbärslikör (cassis t ex)
200 g iskall vispgrädde
300 g röda vinbär (här 200 g röda och 100 g svarta)

Rör ihop allt utom grädde och vinbär. Vispa grädden nästan styv och vänd ner. Bred ut massan över botten. Strö vinbären över. Blanda riven mandelmassa med smuldegen och strö över vinbären. Grädda i nedre eller mittendelen av ugnen i 180° ca 50 - 55 minuter. Lägg på ett skydd ifall det behövs. Mandelmassan tenderar att brännas vid. Stäng av ugnen och låt kakan stå kvar 15 minuter. Ta ut den och låt den svalna. Ställ in den i kylskåpet över natt innan du tar bort kakformen! Pudra ev. över florsocker.

onsdag 3 maj 2017

Helstekt fläskfilé med ananas och ingefära, samt svampsås


Jag fick för mig att göra något jätteexotiskt, men till slut skippade jag en massa våghalsiga ingredienser och nöjde mig med följande. Okej, jag vet att man inte häller sås på köttet av optiska skäl, men egentligen är det godast så.

Helstekt fläskfilé bryns på inte för hög värme, saltas och peppras och får eftersteka 15 - 20 minuter med lock i grytan. I det här fallet tillkom färsk ananas och finhackad ingefära till efterstekningen. Riset behövde ungefär lika lång tid, precis som såsen. Fräs fint skuren svamp i smör och tillsätt lök, strö över mjöl, häll över buljong och grädde och rör om. Häll gärna över alltihop från den stora stekpannan till en liten kastrull, så avdunstar inte för mycket vätska under sjudningen. Riset fick några cashewnötter som exotisk touch och så var det sallad till.


tisdag 2 maj 2017

Laxbullar med sås på gröna ärter



Ett recept av Christer Lingström, passande till Valborg, tycker jag. Det är rätt lättgjort, faktiskt. Såsen känns inte riktigt professionell, men det har ju sina fördelar hemma i köket.

300 g laxfilé
1/2 tsk salt
3 dl grädde
1 ägg
vitpeppar

Alla ingredienser ska vara kalla och mixningen ska gå någorlunda fort.
Skär laxen i mindre bitar och kör den med salt i mixern. Tillsätt grädden i en jämn stråle medan maskinen kör. Tillsätt ägg och peppar. Forma "nocken" med två skedar eller bollar med en glassked och sjud i saltat vatten 5 - 10 minuter.

2 schalottenlökar
1 msk smör
1/2 dl grädde
1/2 dl mjölk (mer)
200 g gröna ärter
salt och peppar

Fräs den hackade löken i smör. Tillsätt grädde, mjölk och ärter och koka tills ärterna blir någorlunda mjuka på några minuter. Mixa och passera genom sil. Tillsätt mera mjölk (eller annan vätska, kanske). Smaka av. Servera rätten med potatis och t ex spenat eller grön sparris.

Vegetariska köttbullar med kikärter



Det är ingen jättestor skillnad på de här köttbullarna och falafel, men de här friteras inte, så det kan ju vara en fördel ibland. På bilden slängde jag i dem i en enkel soppa, men de kan användas i andra köttbullssammanhang också.

2 dl torkade kikärter, blötläggs över natt
1 hackad gul lök
1 tsk paprika och litet rökaroma
1/2 tsk mald kryddpeppar
1/2 tsk mald vitpeppar
1 msk soja
2,5 msk olja plus 1 msk till
1 tsk salt
saft och skal av en citron

Sätt ugnen på 175°. Mixa alltihop utom den sista matskeden olja. Rulla köttbullar och lägg dem på en plåt med bakplåtspapper. Grädda 15 - 25 minuter tills de får fin färg och löser sig någorlunda från bakplåtspappret. Kan stekas upp före servering, men de fastnar gärna.


Sås och dressing



En bild på dressing kan väl inte bli tjusig, men det här är en väldigt god variant som man kan ha en burk av i kylskåpet och blanda ut före användning med litet syrad grädde. Faktum är att det här är dressingen från den på 70-talet jättehippa vegetariska restaurangen Crank´s i London. I alla fall hoppas jag det. Jag hittade det i en loppisbok.

2 msk äppelcidervinäger
1 msk citronsaft
2 tsk fransk senap
1 tsk socker
1 krm salt
1 pressad vitlöksklyfta
1/2 dl olja
1/2 dl vatten

Rör först ihop allt utom olja och vatten. Tillsätt sedan detta. Vid salladsserveringen tar man lika delar färdigblandad dressing och syrad grädde av någon sort och rör ihop.

En annan jättebra dressing att ha i kylskåpet och som dessutom smakar fantastiskt är den här nordtyska

Sen gjorde jag en rödvinssås för ett tag sen, som också står i kylskåpet. Jag tyckte först att den inte var så bra, men om man monterar den med smör, så blir det en helt annan sak!

100 g morötter
100 g selleri
150 g purjo
1 lök
1 vitlöksklyfta
en kvist rosmarin

Fräs ovanstående i olja, men väldigt försiktigt i helst 45 minuter utan att bränna vid. Tillsätta.

2 msk tomatpuré
3 lagerblad
svarta pepparkorn
(svarta) senapskorn
kummin

och fräs fortfarande försiktigt i 15 minuter till. Sätt på högre värme och häll i en flaska rödvin och koka upp. Låt puttra en halvtimme. Sila av. Det ska nu vara ca 1/2 liter sås.

Karamellisera 2 msk brunt socker och häll på
50 ml balsamicovinäger och 
150 ml grönsaksbuljong (på tärning)
soyasås

Blanda nu detta med rödvinssåsen och red av med maizena.

Det här har jag tagit från Stefan Ekengrens blogg Kökstugg på Besöksliv. Bryn smör. Låt sedan salviablad dra i det brynta smöret en timme.

Red nu av litet av rödvinssåsen med litet i taget av det kalla brynta smöret. Man ska hålla såsen precis under kokpunkten för att den ska bindas. Annars fäller smöret ut. Kolla ett recept på beurre blanc, det är den metoden, och ja, det är litet lurigt.

Prinsesstårta


Så här fin blev min prinsesstårta när jag följde instruktionerna på Lyckas med bakning!

Den blev inte bara tjusig, utan även jättegod!

Det här receptet kan jag rekommendera varmt!


onsdag 26 april 2017

Svarta vinbärskaka med gräddfil och hasselnötter



Egentligen letade jag på nätet efter ett nytt recept på rabarberkaka, men jag har fortfarande inte gjort slut på alla trädgårdens bär från förra året, och nu blommar vinbärsbuskarna för fullt, så det gäller att ligga i och göra åt de sista påsarna i frysen. Den här (rabarber-)kakan hittade jag hos en riktig konditor! Tyskar gillar ordentliga kakor som man kan skära upp utan att det blir geggigt, så ofta har de en mördegsbotten som stabiliserar. En fördel är också att man får något knaprigt längst ner, i alla fall om den är förgräddad. Det är i o f s inte den här, men den är god ändå. En annan lustig grej med kakan är att den ovanpå mördegen har en färdiggräddad tårtbotten - fast bara en skiva av normalt tre när man skär upp tårtbotten. I det här fallet köpte jag en färdig tårtbotten som jag egentligen tänkte ha till en prinsesstårta. Eftersom den var väldigt stor och den planerade prinsesstårtan bara 20 cm i diameter, så skar jag ut prinsesstårtsbottnar med hjälp av en lagom stor kakburk och stoppade dessa i frysen tills vidare. Till den här kakan tog jag sen resterna och lade ut över mördegsbotten. Det fungerade finfint och det blev ändå rester över, i o m att den här kakan är modell mindre (16 eller 18 cm i diameter).


För en kaka på 26 cm (men jag gjorde bara hälften):

1 skiva färdig tårtbotten

Mördeg på 150 g mjöl - här 1-2-3-metoden - 50 g socker - 100 g smör - 150 g mjöl, med en gnutta salt i o m a smöret är osaltat, samt smaksatt med tonka istället för vaniljstång 

Lagom mycket blancherad rabarber eller icke-blancherade bär, men dock någorlunda rikligt

Smet:
225 g gräddfil
90 g socker
120 g äggulor (jag tog 2 stycken för halva satsen - stora ägg - och de vägde 45 g)
90 g vetemjöl
90 g malda nötter (här hasselnötter)
1 gnutta salt 
litet äkta vanilj eller tonkaböna som smaksättning
120 g äggvita (jag tog 2 stycken för halva satsen och de vägde 62 g)
90 g socker

Gör mördegen och låt den vila kallt en halvtimme. Sätt ugnen på 180°. Smörj botten på en form med löstagbar kant eller kläm in bakplåtspapper (jag brydde mig inte om att smörja kanten). Kavla ut degen och lägg den på botten. Lägg tårtbotten över. Fördela bär eller frukt ovanpå. Jag sockrade litet grann med banansocker, som jag hade över sedan sockerbullarna, men det kan ju alla göra som de vill.

Rör ihop gräddfilen med 90 g socker, äggulor, mjöl, nötter och smaksättning. Vispa äggvitan hårt med saltet och häll så småningom i sockret. Vänd ner äggvitan i gräddfilsblandningen. Häll smeten över bären och grädda i 40 - 50 minuter. Låt kakan svalna och sikta över florsocker. Den är väldigt god, ska jag säga.

Augustmacka med stekt gös - August som i Strindberg


Det fanns ett par gösfiléer kvar i frysen och jag fick för mig att steka fisken à la Strindberg. Så jag bredde osötad senap och pepparrot på den, tryckte skinnsidan mot hackad lök och vände den i mjöl. Till detta picklade senapsfrön och remouladsås med inlagd gurka, kapris, snabbt kokta morotstärningar med hackat ägg ovanpå. Tyvärr var det nog en miss att blanda i crème fraîche i majonnäsen, för den blev så blaskig. I alla fall var det gott.

måndag 24 april 2017

Koka vit sparris i ugn i egen saft - för en intensiv sparrissmak



Det här är faktiskt ett jättebra sätt att koka sparris, för smaken går inte ut i kokvattnet, utan blir kvar i sparrisen. Sätt ugnen på 180°. Skala sparrisen på vanligt sätt och lägg ca 6 - 10 stycken på två stora ark aluminiumfolie. Klicka litet smör på, strö över litet (brunt) socker och salt och stäng till det första arket som en påse både upptill och vid ändarna. Det ska vara litet luft i, som i kapprock. Gör likadant med det andra arket, och sedan likadant med resten av sparrisen. Om du har bamsemycket sparris går det också att lägga den i en djupare plåt och täcka med aluminiumfolie istället för att göra paket, sägs det, men jag har inte testat.

Det tar dock längre tid, minst 40 minuter, men å andra sidan har du alla spisplattor och kastruller fria för såser och schnitzlar och potatis. Fast vi åt bara rökt lax till. Samt baguette. Öppna försiktigt paketet efter 40 minuter och känn med provsticka om sparrisen är färdig. Jag tror att det är mindre risk att överkoka sparrisen om man håller en del av den varm i ugnen medan man äter (eller väntar på försenade gäster) än om man låter vattenkokt sparris ligga kvar i vattnet.

Fylld kyckling med spenat och gorgonzola - risotto till



Det här blev otroligt gott (och mättande, samt drygt, räcker till många fler än en kyckling brukar). Fyllningen består av tinad bladspenat, persilja, paprika, gorgonzola och vitt bröd. Försök pressa ur all fuktighet ur spenaten. Hacka den grovt, hacka persiljan, blanda med några söndersmulade brödskivor utan kant (suger upp fuktigheten), hacka litet paprika för färgens skull, lägg gärna i en skiva citron utan skal också. Blanda i gorgonzola efter smak. Smaka av med kryddor.


Jag råkade få syn på en video med Jacques Pepins metod att bena ur kyckling. Nu gick det visserligen inte på bara ett par minuter, men jag tror nog att den här metoden är snabbare och bättre än den jag har kämpat med tidigare. Jag gjorde detta dagen innan och kokade en fond på skrovet och soppgrönsaker för att använda i risotton. Väldigt bra fyllning och metod, för att inte tala om att man faktiskt kan förbereda allt i god tid och få in ett par tre fyllda kycklingar (de tar mindre plats i ugnen när de är urbenade) ifall man ska bjuda många. Jag gillar f ö filmen och Jacques köksfranska (på engelska) skarpt!


Skyrkaka i ugn



Jaha, nu har jag testat en gräddad skyrkaka, efter den här trevliga cheesecakevarianten.

250 g havrekex (15 stycken av den sorten jag tog) och 120 g smält smör (vilket nog är litet väl mycket egentligen). Mixa kexen och blanda med smör och tryck ut i en form.

Värm upp litet blåbärssylt och bred ut över botten (vilket inte är så lätt så länge den är varm).

250 g färskost (Philadelphia)
500 g skyr (här med blåbär)
200 g brunt socker
3 msk potatismjöl blandad med
3 msk grädde
2 ägg

Blanda alltihop och bred ut över botten. Grädda ca 50 minuter i 180°.

Färgen blir litet leverpastejaktig med blåbärsskyr. Just sayin´. Smaken är väl okej, men jag föredrar cheesecakevarianten.

tisdag 18 april 2017

Gräslöksbakelsen igen! Och jordgubbar till efterrätt på födelsedagen. Och gör din vegana kaviar själv!



Nisses norrländska sushibakelser passade bra nu när gräslöken har kommit upp. Förutom sillfyllningen så fanns det ett lager philadelphia med ramslök på toppen under den äkta falska kaviaren.


Jag måste absolut berätta om min hemmagjorda kaviar. Receptet hittade jag till TV-serien om en fransk matlagningstävling för unga proffskockar. Egentligen är de här pärlorna vanligast som dekoration på efterrätter, men det spelar ju ingen roll.

Häll olja i ett glas och ställ kallt. Det är viktigt att oljan är kyld. Koka upp 1 dl vätska med 1/2 tsk ren agar-agar (inte utblandad med andra ingredienser, för då vet jag inte om det fungerar). Häll detta i en pipett och droppa ner i oljan. Eller droppa från en sked. Jag gjorde min kaviar i två omgångar. Till vänster på bakelsen är den litet ljusare. Där innehåller äpplejuicen mindre svart-vinbärssaft (för färgens skull). När jag gjorde pärlorna med passerat bärmos (enligt originalreceptet) blev resultatat för tjockt för pipetten. I o f s smakade inte kaviaren särskilt mycket som fiskrom, men som dekoration på en sillmacka var det helt okej med äpplesmak. Men jag kanske ska testa med att slänga i en fiskbuljongstärning. Då blir väl kaviaren mindre vegan, antar jag, men det är ju knappast ett problem på en sillbakelse.


Sen hade de så tjusiga jordgubbar i affären, så jag köpte en förpackning och marinerade dem med apelsinlikör och socker, samt strödde hackad pistaschmandel över före skärtorsdagens orgelandakt. Sen åkte vi hem och firade födelsedag med sillbakelse och jordgubbar.

 

Ramslökspannkaka



Vårens crèpes till den rökta laxen var fina med ramslöksblad från trädgården.

Tafelspitz - rostbiffslock på traditionellt sätt med pepparrot



Det är kossans bästa kokkött. Det fick koka 40 minuter i tryckkokaren och på slutet var de tournerade (tillsnitsade) grönsakerna i. Redan från början var även soppgrönsaker med som jag plockade ut före servering. Sedan tar man skyn, reder den med mjöl och grädde och smaksätter med pepparrot. Kokt potatis passar bäst till. Tja, det blev inget lamm till påsk.

Kalvrullstek



Den lilla kalvrullsteken på ett halvt kilo bryntes och fick koka i litet vatten med soppgrönsaker i tryckkokare 30 minuter. Till detta svampsås, ris, karamelliserade och sedan kokta smålökar, sockerärter (kokas 1 minut, läggs i kallt vatten, får droppa av och vänds precis före serveringen i hett smör). Rönnbärsgelé hade vi också.

Ägglikörkakan igen



Jag bakade ägglikörkakan igen, denna gång till oss själva och med en tjusig spiral på. Den sprack nästan inte alls. Hurra!

Påskens sillar



På fotot ser ni de viktigaste sillinläggningarna genom tiderna (enligt min ringa mening, som Herr Omar brukar säga). Åtminstone de två längst åt vänster har jag gjort otaliga gånger, men missat att lägga in på bloggen. Att senapssillen saknades hade jag redan märkt, men att även sherrysillen lyser med sin frånvaro hade jag inte trott. Till min stora förvåning hittade jag salt sill i den lokala butiken före påsk, så jag slog till. Först lade jag in alla sillarna i en 1 - 2 - 3 lag: 1/2 dl ättika 12%, 1 dl socker och 2 dl vatten. Kryddad med lagerblad, lök, pepparkorn, kryddpeppar, chili och rosmarin.

Sherrysill (en väldigt liten sats, lagom för 1 sill)

3 msk sherry
2 msk tomatpuré
6 msk olja
några krossade peppar- och kryddpepparkorn
1/2 hackad lök

Citronsill

1 dl majonnäs
1 dl crème fraîche
1 dl gräddfil
2 msk socker
purjo
vitpeppar
saft och skal från 1 citron

Men för att inte vara ensidig, så blev det även några andra varianter. Här har vi först ut en 

Ansjovissill, som jag dock gjorde på en höft. Den innehåller:

sill
ansjovis
äpple
purjo
majonnäs
crème fraîche
gräslök
kokt hackat ägg

Därefter presenterar jag en

Kaviarsill

1 dl crème fraîche
1/2 dl majonnäs
1 dl Kalles kaviar
4 tunt skivade rädisor
1/2 ask klippt smörgåskrasse

måndag 10 april 2017

Sockerbullar



Receptet på de här goda sockerbullarna tog jag från Lyckas med bakning, men någon saffran hade jag inte i. Sen gjorde jag faktiskt inte vaniljkrämen själv, utan blandade ihop kräm på påse och använde den som bas. Alltså, jag vet inte om det var orsaken till mina spritsproblem, men jag tog den spritsen som man ska använda till att fylla munkar med, och den var alldeles för smal, så det fungerade inte. Sen tog jag ett spritsmunstycke som var vidare, men det var fortfarande för smalt. Till slut tog jag ett riktigt stort munstycke, men då blev ju hålet i botten därefter.

För sockerblandningen ovanpå lät jag mig inspireras av Stefan Ekengren som doppar munkar i socker, krossade torkade bananer och torkad yoghurt. Torkad yoghurt hade jag inte, så det fick bli bananer, socker och kanel. Dock var det svårt att mixa bananerna fint, så jag siktade bort alla tjocka bitar och hällde dem i müslin. Fast jag vet inte hur mycket banansmak man känner egentligen.

Men förutom att bullarna är kladdiga under, så är de väldigt goda.